Kämpar för de jag lever för.
Vill först och främst tillägga att inlägget innan detta, skrevs i början av Juni, jag hade nog aldrig varit så glad i hela mitt liv, två månader senare, har jag ingenting av de jag var glad över kvar, min glädje togs ifrån mig på sommaren som skulle bli så jävla rolig.. Vilken jävla skit dröm jag levde.
Dakita: Rider ej.
Storm: Rider när det behövs.
Promsi: Rider ej. Lämnats tillbaka, aldrig blivit så besviken.
Sune: Rider ej. Sjuk.
Rider alltså bara Fella nu, gammal seg dressyrtant. Mitt hästande har verkligen fått lida detta sommarlov. Fan så tråkigt det är att inte ha en egen häst. Man får slåss som ett djur efter att hitta en bra, rolig, medelålders häst att träna med. Denna gång trodde jag verkligen att jag hade haft turen att äntligen hitta en häst som jag passar med också (Proom), men tyvärr blev de inte så.
Så nu måste jag rycka upp humöret, kämpa för att hitta en häst att rida igen, som man kan utvecklas med, inte bara glida runt på, för det har jag gjort i så många år nu. Vill träna och bli bättre. Är väldigt less. Men tänker inte ge upp.
