Storm

Född: 2001

Ras: Nordsvensk.

e. Vikt 1907

u. Gullan

 

Vet att han haft det lite krångligt innan A köpte honom. Men kommer dock inte ihåg så mycket av det tyvärr. Men han är en riktigt klippa att rida och började rida honom för inte allt för längesen! Början av oktober eller något sådant. Så lär mig fortfarande hur han fungerar.

 

Inom ridningen är han riktigt jävla läcker att rida. Att en så stor tung häst kan kännas så lätt förstår jag inte. Han är också en sån häst som vill göra rätt hela tiden. Han är riktigt känslig för alla skänklar, speciellt vikten, vilket är ett riktigt stort plus! Har inte ridit en sån känslig häst förut och det går nästan alltid bra att rida honom. Får ibland till den där känslan när man bara behöver tänka så gör han det. Helt underbar och facinerande häst!

 

Rider just nu han bara 1dag i veckan, trimmar honom varje söndag för att få honom lösgjord och grenomriden. Och jag tycker de är roligt och det fungerar bra för mig. Så tror nog inte jag kommer rida honom något mer än de.


Drew Bear "Sune"

Född: 1998.

Ras: Travare.

e. Mr Drew.

u. (Vet icke, kommer ej ihåg)


Sune gick som ung på travet och sprang in 11.000, 19.0m i rekord. Hans ägare var skötare (eller något sådant) innan hon fick köpa honom. Hon red in honom själv och fick sedan köpa honom istället för att dom skulle ta bort honom (om jag kommer ihåg rätt). Så hon har utbildat honom själv och så, hon har gjort ett riktigt kanonjobb! 

Kan beskriva honom som en lugn, fjollig och piggelin polle. Han var väldigt "stängd" i början när jag red honom och ville speciellt inte komma in från hagen. Han var en sån som testade väldigt mycket, och gör det fortfarande. Vill han inte gå förbi något läskigt, så vänder han. Sätter sig på baken, vänder åt vänster, men står kvar. Alltid samma sak, så nu är man ju beredd på det även fast de kan hända när som helst.

Han är väldigt härlig att rida, lätt att få kontakt med i munnen och väldigt lugn i sinnet. Har väldigt mycket fokus på ryttaren, är en riktig arbetsmyra som vill göra rätt hela tiden!

 

Jag har nu ridit Sune i ett halvår ungefär. Red honom väldigt mycket i somras och känslan var sådär i början, men allt eftersom gick de bättre och bättre. Hittade "knappar" på honom och gillade honom bara mer och mer. Dessutom älskar han att bli körd, så det varierar jag med ibland eftersom det också är konditionsträning och styrketräning för honom när han drar. Väldigt skönt att kunna åka ut och köra honom också istället för att rida om man själv är lite mör i kroppen.

 

Har nu under vintern inte ridit honom någonting, bara någon gång ibland när jag kunnat tagit mig dit och hem. Men han är en riktigt klippa, lär man känna honom är man fast. Såfort våren kommer känner jag på mig att jag kommer vara där så ofta jag kan. Ska försöka lägga så mycket tid på honom då jag känner att vi kan utvecklas tillsammans! Så bara att vänta å se.


Priory's Dakita

 

Född: 1986.

Ras: Angloarab.

e. Red Baron

u. Priory's D... (nånting, har glömt, hehe)


Har tydligen gått på galopp i ugna dagar men blivit ridhäst. Vet faktiskt inte så mycket om denna damens liv, trots att hon levt väldigt länge. Men jag kan beskriva henne som ett typiskt fullblod. Väldigt framåt/het, nervig, blir lätt stressad i ridningen. Ja några exempel.

 

Men under dessa... Kan de vara 3 år nu?.. så har jag lärt känna henne väldigt mycket men finns mycket kvar att lära. Under första året var det mycket jobb med att hon inte skulle "sticka" när vi red överhuvudtaget. Och jag jobbar fortfarande med detta. Men hon är väldigt stark och har mycket vilja, hon är en sådan häst som om man bara släpper tygeln 1cm så är det öka-tills-man-dör-tempo och det var ganska obehagligt i början om jag ska vara ärlig. Men det släppte allt eftersom jag hittade fler knappar och visste hur jag skulle hantera det.

Dressyrarbetet gick inte alls bra, jag var helt ovan med en sådan häst som henne och hon blev bara mer stressad ju mer jag försökte. Men tur man är envis säger jag bara, för det har lönat sig nu!

 

Under senaste året har det nästan bara gått framåt. Dakita är dock en sådan häst som det neutralt/"dåligt" med nästan hela tiden men när det väl går bra så går det så JÄVLA bra. Och det är därför jag fortfarande håller fast vid henne. Nu rider jag ut på tredelat-bett utan att vara orolig att hon ska sticka, för jag vet hur jag hanterar det om hon gör det. Och nu rider vi seriösa ridpass på åkern, jag kan jobba med henne. Hon är väldigt stel för hon inte fått jobbats lösgjord så mycket, men det blir bara klarare och klarare! Tömkör ibland före då hon blir jättefin!

 

På marken är hon väldigt lugn och sansad. I stallet står hon stilla tills man ber henne flytta sig, hon är vaken hela tiden och har koll på vad som händer runt omkring. Hon är orädd för de mesta, vattenhinkar är dock jättefarliga. Hon kan få för sig ibland att "huttra" till, ha öronen framåt, nosa, "huttra" och stegra sig efter det. Vet inte riktigt varför, kanske för att hon blir "till sig" eller något. Oklart. Men vet när hon tänker göra det och då hinner man stoppa det istället.

 

Blev väldigt lång presentation, men de är henne jag ridit under 3års tid nu, kämpat mot alla motgångar med. Har lärt mig så sjukt jävla mycket med henne och gör de fortfarande. Att tänka tanken att hon är gammal skrämmer mig. Men njuter av tiden som är nu!


Back on track!

Nu är de tammefan tredje gången gillt! Börjar om från början, vill ju ha något att blicka tillbaka på sen. Dock var jag ganska dum att jag tog bort allting på bloggen.. Jaja, shit happens.

Ska skriva en presentation av hästarna i nästa inlägg. Har iallafall kategorierna för hästarna plus när vi rider på GRS, kan väl passa på att skriva lite om de också tänkte jag.

Så får hoppas att detta håller i sig nu!

 


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0